Har verkligen inte haft någon lust alls att skriva här, har varit lite nere av förklarliga och oförklarliga skäl. I helgen var det hoppträning med Loppan. På lördagen började den halv 5 på eftermiddagen, så jag hann gott och väl rida Meya innan. Red markarbete på banan, hon var klockren vissa stunder men mest hade vi högljudda meningsskiljaktligheter. Till slut bestämde sig Meya för att fortast möjligt ploga sig igenom en packad snökant, ut på vägen. Det ledde i sin tur till att hon såklart ramlar framlänges, och jag slår mitt arma huvud först i hennes huvud och sedan i vägen. Hastigt illamående, åhnej hjärnskakning! Satt ändå upp och red en stund till, eftersom hon inte fick gå ner till stallet efter ett sådant utbrott.

Mådde pyton men bestämde mig ändå för att åka på träning. Första halvan av passet gick strålande, Loppan jobbade på bra. Vi fick rida bommar på böjt spår och upphöjda på rakt spår. Sedan var det uppställt fyra låga hinder som vi skulle variera galoppsprången mellan. Då hade hon stressat upp sig och ville inte lyssna på mig alls. Hon var tjafsig i munnen, tog inga förhållningar, hoppade kråkhopp. Till slut hoppade jag av efter att hon gått en godkänd linje, dels för jag inte kunde göra så mycket för att lugna ner henne och dels för att jag kände mig spysjuk. Ridmässigt kändes det här som att jag bara skulle gå och dra något gammalt över mig.

På söndagen kände jag mig bättre, och träningen gick mycket bättre också! Var banhoppningsövning med väldigt mycket svängar. Loppan är ju inte världens mest lättsvängda, så jag red med hela kroppen uschiamej! Men den sista rundan lyssnade hon riktigt bra, jag försökte inte ta så mycket förhållningar på henne, utan styra henne rakt på och sedan driva med sätet.

När vi kom hem så skulle jag borsta av Loppan och byta täcken för att släppa ut henne i hagen. Hon brukar alltid vara lite irriterad/småsur när hon är stressad/har bråttom, och jag min idiot hade inte bundit upp henne. Fick en jävla spark på benet, hann hoppa undan innan nästa. Inget brutet, men en svullen lårkaka under knäet är inte att leka med. Det återstå att se om jag kan rida, ska prova att rida ut på Meya en sväng när jag kommer hem.

Det blev en lång/kort rapport. Hörs ikväll!